onsdag 12 juni 2013

Lite stuganbilder

Vi hade den stora förmånen att få tillbringa nationaldagen & co i mina föräldrars sommarstuga tillsammans med min familj. Om jag slår ihop min uppväxts somrar, har jag fått springa runt och njuta på denna helt fantastiska plats i över två år. Det har varit två riktigt välsignade år, kan ni tro, och jag är så in i vassen tacksam! 


Syftet med den här resan var att bygga om och bygga ut altanen, men det hade jag visst inga bilder på. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att de tre första raderna av brädfodring, de är nog lite snyggare än resten. Jodå. De har jag kapat och köttat på och fixat helt själv. Men sen blev jag visst kokerska och barnpassare igen. 


En liten promenad från stugan finns en stor äng där det huserar en skock får och det är alltid så kul att få gå och prata med dem en stund. De tittar så förstående på oss när vi står där och försöker låta som dem.  

 
Min storebror hade köpt en wakeboard, så karlarna turades om att prova och körde fram och tillbaka i havsviken och lilla frökens kusiner åkte tube. Fortare! Fortare! 


Några dagar bjöd på regn, andra på sol och några på helt spegelblankt vatten. En sån morgon smög jag mig upp och gled ut med kanoten och bara njöt. En annan morgon drog vi på oss badpaltorna och skuttade i havet, jag och lilla fröken, långt innan frukost och långt innan de andra kvicknat till. Livet på en pinne! 



En gång till! Igen! Jag hann inte ta kort! Plaska mer! Stampa! En gång till! PLASK! Bravo! 

Kanske inte superpedagogiskt, men roligt :)

 
Nu är vi hemma igen och är tacksamma för fina dagar. 


Förresten, jag fick mig en pik i går! Jag har dragit fram alla tre symaskinerna, mängder med tyg och halvfärdiga projekt och allt detta ... hmm ... vackra har intagit köket och varje ledig yta. Lägg till en grinig och hungrig tjej som hällde ut alla pärlor på golvet. Plussa på disken över hela bänken och köttfärssåsen på spisen och lite allmänt kaos. Lagom till detta kom det tre granntjejer och sjuåringen säger "men vad stökigt ni har det!". Jo, tack. Jag tog det som att jag gjort dagens goda gärning. Jag menar, för hur stökigt de än har det hemma, kan de säga att det är värre hemma hos flatebösarna, och vips kanske de uppskattar sina hem lite mer. Det bjuder jag på.

Och sen städade och fixade jag till halv två i natt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar