torsdag 29 mars 2012

Kvällserkännande


Okej, jag erkänner: Jag är en hobbyanglofil. Inte sådär i väldiga portioner, utan lite lagom. Brittisk litteratur (tips på rumsrena småspännande böcker tas emot med ett stort tack!), brittiska serier, språket, kulturen, te, te och åter te och lite marmelad på det, där har du några av mina favvisar. Och Britain's got talent. Så när sådana här klipp börjar poppa upp på Youtube, då vet vi vad vi gör på myskvällarna framför teven här hemma, må du tro!

Fantastiskt klipp, men också lite fasansfullt ... Det är hemskt att se hur förutfattade meningar vi har, hur vi grimaserar, viskar och fnissar och dömer folk efter utseende och framtoning, men totalt älskar någon som är duktig. Det bemötandet som Jonathan får i slutet av klippet, tänk om vi skulle bemöta människor så från start i stället. Det skulle bli en helt annan värld.

När jag ser på Sally känns det ibland som om jag ska gå av av kärlek. Hon behöver inte göra något speciellt, behöver bara vara. Min gissning är att det är så Gud ser på oss. Han jublar vid blotta tanken på dig, hejar på dig och tycker du är helt fantastisk.

Nog svamlat, fram med en cup of tea, titta och enjoy!

Hjälpe mig

Hoppla, hoppla! Jag har ju GLÖMT att fråga om idéer, tankar och funderingar! Hoppas att ni tror mig om jag säger att livet inte direkt är som vanligt ... Förlåt!

Hursom, bättre för sent än inte alls, så här kommer en update om du är intresserad. Vi har beställt mörkbrunt tyg av samma sort som vi gjorde mörkgrått i fjol (lite melerat, supersnyggt!) och ett vitt, ekologiskt tyg med lite stretch i (samma som i fjol, men lite tunnare). Dessutom har vi en hel del tyger kvar från tidigare år och det är alltså denna härliga uppsjö av finfina tyger som vi ska sy upp lite t-shirts och toppar av nu.

Inför det behövs det såklart nya tryck, även om jag tänkte köra på lite gamla också. Har du idéer är det såklart fritt fram att hojta till, här i bloggen går prima eller på info@flatebo.se.

För några kvällar sedan snodde jag ihop det här trycket:

Jag tejpade upp ett stort pappersark på köksgolvet och stänkte ut blå fingerfärg på ...

... sen kladdade jag ut färgen lite lagom ...

... och skänkte mig själv en tacksam tanke för att jag inte tog den röda fingerfärgen. Hade sett för makabert ut!

Jag fotade in härligheten, trixade lite och lade upp på en t-shirt i Photoshop för att kolla hur det kunde bli. Och vet du?! Jag blev alldeles nöjder och glader! En sån topp eller t-shirt vill i alla fall jag ha.

Vad tycker du?

Och framför allt, se till att hojta till NU med dina tankar, vore kul att höra dina funderingar! Jag måste skicka in i början av kommande vecka.

(David kom hem lite senare och då var köket ... tja, smått kaotiskt, för att säga det milt. Fullt med färgskvättar, papper, knappar, garn, kameragrejer och andra löst drällande grejer överallt. Kreativ kväll! Stackars karl, sicken chock det borde ha blivit (åter igen, särskilt om jag tagit rött ...), men han tog det alldeles lugnt. Jag gissar att han börjar bli van och jag klurar på vem det säger mest om. Mig och mitt stök eller hans enorma tålamod och överseende? Han är allt bra fin, den där David.)

tisdag 27 mars 2012

Grönt och skönt


Om jag har gröna fingrar? Tss, sicken fråga, ATT jag har! De är så gröna att det snudd på växer mossa på dem. Eller är det månne mögel? Det skulle i och för sig förklara varför alla mina blomprojekt går åt skogen ... (För det kan väl inte vara så att de vill ha vatten av mig mer än en gång i månaden som de får nu?)

Sally fick en påse full med fina påskliljor i helgen, men eftersom hon bara sov och sov ute i vagnen i dag tog jag planteringen i egna händer. Det är otroligt hur en grå trädgård kan spricka upp med lite krispigt glada punktinsatser här och där.

Jag stuvade om och donade glatt på och det blev riktigt fint! Smart nog passade jag på att ta bilder direkt (ifall om att jag tar livet av blommorna illa kvickt, ni vet).

Fram med bord och stolar, upp med blommor, ut med lyktor, ner med blommorna i krukor och vips pannkaka blev jag färdig. Lilla fröken behagade lyxigt nog att fortsätta sova ett bra tag till, så jag smög in och hämtade en kopp rykande te och lite tårta från bröllopsfirandet i går.

Nu väntar resten av trädgården och jag hoppas att jag tar tag i den lika glatt, för den var ju så strålande vacker när vi köpte huset, men det var då det. (Jag gissar att förra ägarnas gröna fingrar inte var lika mögliga ...). Men skam den som ger sig! Och vem vet, har jag lite mut-tårta i kylen efter fixade projekt kanske trädgården kan återfå lite svunnen glans!

Korv känns så 2011


Fjolårets korvhets har satt sina spår, må ni tro. (För er som missade det, hade jag satt 50 korvgrillningar som mål i fjol, men fick se mig slagen vid 34.) Jag får sms från folk som grillar korv, korvgrillningsinbjudningar som aldrig förr, korv i present, folk som vill bräcka mitt rekord eller som i går, när jag messade fina Emma om att vi haft grillpremiär hemma, fick jag tillbaka "Jaså, bröllopsdag och korvgrillning - låter fint!". Tss. Jag som inte ätit en endaste korv sedan september!

Men grillat, det må ni tro att vi gjort! En favorit är mackjärnet som bjuppar oss på så fantastiskt god toast.

Bröd, ost, skinka, ketchup, senap, oregano. Och flytande margarin på utsidan innan man lägger mackan i järnet. Ljuvligt! Det stimulerar smakerna och gnuggar bort korvstämpeln.

Så. Där har ni svaret, alla ni som bombar mig med sms och glada påhopp. Inte en endaste korv hittills!

(Fast säsongen har ju inte dragit igång på riktigt, förstås. Vi får väl se hur det går!)

måndag 26 mars 2012

Bröllopsdag


Sju år sedan på pricken i dag. Älskar dig, David.
(Och hjälpemig så unga och fräscha och snygga vi var!)

torsdag 22 mars 2012

Säg mjau


Hon är för härlig, den där lilla Sally. Hon ler sig nyfiket genom dagarna, skrattar, surrar och verkar ha det alla tiders. Fötterna är riktiga favoriter och får hon chansen vevar hon gärna runt stortån i munnen ett varv eller två (understryker att det är hennes egna stortå jag menar, såklart ...).

På den här bilden syns det lite väl att vi har grejer att stå i här hemma. Sallys blivande rum skymtar därbakom, precis där allt stök är just nu. För att komma igång tror jag att jag behöver ett tjog med ork, sju kilometer tid och fem välplacerade sparkar där bak. Någon som har det till övers?

Det finns hopp!


Weee! Snart så! Snart sprutar det grönt ur varendaste kvist och jorden gör sig redo för att trycka upp en massa fina blommor - fler som längtar? Eller ska jag omformulera mig, norrlänning som jag är: nån som redan har det så? Ni som bor mer söderut?

Aningens avis är jag i så fall, men så länge nöjer jag mig med en grådassig värld, smältande snö, kala grenar och enstaka bevis på att det är en vår på väg. Det finns hopp om en sommar! Härligt!

För på samma sätt som plantor skjuter upp ur marken, och trädgården producerar sin skörd, så ska Herren låta befrielse (rättfärdighet) växa upp, och ge sitt folk en anledning att prisa honom inför alla folk. Jesaja 61:11, Svenska kärnbibeln.

onsdag 21 mars 2012

Näthat och nätkärlek


Jaha. Förra veckan var det fritt fram att kräkas hat över en tjej med hår i armhålan, den här veckan är det afghanernas tur att smaka på förakt och rasism (alla buntas ihop som våldtäktsmän för er som missat det). Mindre trevlig företeelse, det där näthatet.

Vi får väl se till att sprida lite nätkärlek i stället, vi som kan, orkar, vågar och vill, så jag gör ett försök nu på direkten:

Till dig, käraste läsare. Du är så bra, så in i norden välplanerad, tajmad och klar in i minsta detalj. Du är skapad för ett syfte och är proppfull så att det flödar över av gåvor, talanger och sköna egenheter som bara du har. Du är viktig, dyrbar, värdefull - en sann välsignelse för de som är runt dig. Om du tittar i spegeln ser du en viktig person som fyller en funktion. Du är en oskattbar läckerbit, en härlig person i ett unikt exemplar och ett grannt sådant ända inifrån och ut.

Du är du och det är bra nog.


Med evig kärlek har jag älskat dig. Jeremia 31:3

Något att bita i


I dag hittade jag ett fantastiskt roligt paket i brevlådan! En alldeles, alldeles färsk bok från bokspottaren Anna Braw och den här gången är det virk och stick och bak i fokus.

På ena sidan är det ett "recept" på hur man pysslar ihop ett fint bakverk av garn ...

... och på nästa sida är det "riktiga" receptet. Här hittar man schackrutor, rulltårtor, chokladbollar, bullar, kondisbitar och en massa annat, vackert för ögonen, kul att pyssla ihop och framför allt (om man har samma hobby som jag) baka och äta härligheterna.

Och nämen! Se man på! Vips hittas mitt slabangrecept i boken! Med text härifrån bloggen! Så fasligt roligt!

Bokskatten fiskades upp från brevlådan, jag läppjade lite småglupskt på den - för resten av boken ska avnjutas med en kopp te, må ni tro - och fick sedan följa med i korgen på barnvagnen ut på dagens spatsersväng. För en sådan skatt lämnas minsann icke i brevlådan helt allena när den kan få guppa med på promenad och göra stegen glada och värma hjärtat (och snart smöra mage och mun så fort jag hinner prova de lockande recepten).

David urbrast "Och du som alltid velat ge ut en bok!" när han kom hem och fick se härligheten och vi flinade glatt båda två. Tss. Sally var också impad, det märktes. Hon är ju nästa generation slabangnjutare, det får inte glömmas.

Tack Anna för finboken, hoppas den säljer som smör nu! Spring och köp, gott folk, spring och köp!

onsdag 14 mars 2012

Downs syndrom


Här kommer några klipp från lite läsning som jag verkligen, verkligen rekommenderar. Helgesson och Birro har modigt satt ord på en väldans massa funderingar som jag har haft och de har klätt dem i raka formuleringar som prickar klockrent.

Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer vi kunna välja bort alla barn med Downs syndrom. När vi väl börjat rasa ner för den backen är steget inte långt till att börja designa våra barn. Det är redan känt att flickor aborteras just för att de är flickor. Men att ta den här debatten i Sverige är som att hålla i lava. (...) Liv är heligt. Alltid. Allt liv är heligt. En liten flicka med Downs syndrom, som skulle ha blivit aborterat om föräldrarna fått veta hennes beskaffenhet, är INTE värd mindre än någon annan nu när hon är född. Och då borde hon inte vara värd mindre INNAN hon föddes heller.
Marcus Birros text hittar du här >>

Är det då inte konstigt att en av de diagnoser som det pratas mest om i de här sammanhangen är Downs syndrom? Det är ett funktionshinder som inte alls behöver betyda något lidande liv. Vem vill tippa nästa steg? Räcker det i framtiden att man är pollenallergiker och har ett anlag för countrymusik för att man ska få sin existens ifrågasatt? Faktum är att om vi skulle räkna bort alla som råkar ut för funktionshinder, allvarliga sjukdomar eller personliga trauman, då skulle vi behöva räkna bort merparten av Sveriges befolkning.
Jonas Helgessons text hittar du här >>

När vi väntade Sally läste jag varje vecka online om hennes utveckling i magen, hur hon formades, hur organ och funktioner kom på plats, hur hjärtat slog, hur hon kunde grimasera och hur hon kunde suga på tummen. I vecka 15 fick plötsligt vänta-barn-informationen en annan ton. Det rekommenderades på vissa sidor att man skulle ta extra prov för att se om barnet hade en kromosonskada eller inte och i så fall kan man välja att ta bort (bara ordet, ta bort!) barnet. Å, så jag grät hela den veckan. Jag grät för alla barn i vecka 15 som "togs bort" på grund av eventuella skador. För du kan hoppa upp och sätta dig på att de är eventuella, testerna är långt ifrån 100 % korrekta. Vi älskade vårt barn från första stund och hon eller han fick komma som han eller hon ville, så det där testet var aldrig aktuellt för vår del. Men å, så jag grät.

Upp med en hand du som är perfekt.

Precis. Vem av oss är perfekt? Och vem ska ha rätten att få välja vem som ska få leva och vilket liv som ska avslutas?
Kommer nivån för vad vi låter födas hela tiden sänkas för att få fram det mest "perfekta"? Jag minns hur jag tänkte att det där testet avslöjade kromosonfel, men tänk om det, precis som Jonas skrev, längre fram avslöjar annat? Bort med kobent, högerhänt, underbett, celluliter och mjäll? Nu raljerar jag lite, men hemska tanke, det låter ju som rena rama Hitlerfasonerna, som en kall, kall värld där ett liv inte är mycket värt.

En av sidorna skriver så här om barn i 15:e veckan:
Bebisen kan suga på tummen och är i princip färdigformad. Blodsystem, hjärta, ögon, öron, armar och ben finns nu klara i miniformat inför framtiden.

I princip färdigformad. Och rätten att få leva borde vara självklar.


Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl. Psalm 139:13-14

PS: Bilden visar Marte, en norsk skådespelerska med Downs syndrom iklädd en t-shirt med texten "Utrotningshotad". Den bilden säger mer än tusen ord. Tyvärr. Bilden lånade jag här >>

Partyhatten på


Party, party! Vi snajdade till oss innan pyjamastjejen Sally skulle lägga sig, drog på oss partyhattar och likadana glasögon alla tre och tog lite roliga mobilbilder för att skicka till en kompis som fyller år i dag (grattis, grattis!), men en av bilderna blev så fasligt kul att jag inte kan låta bli att dela med mig av den. Så varsågod, här har du lite flatebo-vardag :)

tisdag 13 mars 2012

Virka vantar


Virkkkunniga - akta ögonen nu så ni slipper få ont, för här har en amatör varit i farten!

Jag kan inte virka.

Jättelänge har jag hört mig själv säga så och till sist blev jag trött på mig själv och den frasen. Lär dig då, mänska, och sluta gnäll! Så i helgen har jag övat och övat (vi var i Vemdalen med min familj, för övrigt, och där satt jag i värmestugan med en sovande Sally i vagnen och en korg full med garn på bordet och virkade i gladan sky medan de andra sportade av sig. Sporty, sporty me ...) och i går snodde jag lite sådär vips ihop en vante. Och så roligt det är! Jag hittade en beskrivning med filmklipp här och lite instruktioner och förkortningshjälp här och sen satte jag igång. Men, lat som jag är orkade jag inte kolla på instruktionsvideon utan körde på ändå, jag är lite som farbror Melker, ni vet, det görs liksom efter behag och blir lite hur som haver, men lika glad för det är jag! Jag hittade på att man kunde göra med två trådar som jag bytte eftersom, och det blev spralligt glatt och skönt.

Nu blir det att göra vante nummer två och sen kan jag stolt spatsera gatan fram med mina klumpiga vantar med trådar lite hit och dit och en sned tumme eller två. Men vad gör väl det, det är ju hemsnidat och då får det minsann se yrt ut. Prova själv!

Kom ihåg att tävla!


Du missar väl inte vår mössa-tävling?

Ta en bild på dig och din flatebo-mössa och maila till info@flatebo.se eller lägg upp i flatebo-gruppen på Facebook, så utser vi fem vinnare som får en gratis mössa av oss. Du kan tävla hur mycket du vill fram till sista mars 2012. Lycka till!

Sy en klänning - mönstret har du här!


Jag hittade ett par blå strumpbyxor till lilla fröken i går och då kunde jag inte låta bli längre: den blåa vändbara klänningen jag sytt skulle helt enkelt på, även om den är lite för stor än. Och duamej så sött det blev! Maila mig på info@flatebo.se så mailar jag ett mönster på ca stl 68. 

Sen gör du så här: Klipp ut delarna, två framstycken och två bakstycken i valfria tyger. Sömsmåner har jag inkluderat i mönstret. Sy ihop axlar och sidosömmar på de två tygerna var för sig, räta mot räta. Nu har du två klänningar. Vänd ena och lägg så att rätorna kommer mot varandra, sy ihop hela vägen (ex. armhåla - fram - armhåla - bak och längs "hängslena" - klart). Klipp bort lite tyg i "hängslena" så att de lättare går att få snygga och vänd klänningen åt rätt håll. Pressa nederkanten, båda klänningsdelarna mot varandra, inåt. Sy ihop. Dunka i tryckknappar eller sy i knappar och gör knapphål. Klart!

Kan varieras i oändliga mängder (med fickor, knappar, spets i nederkanten och så vidare), själv har jag en hög med färdigutklippta delar som jag lääängtar efter att hinna sy ihop. Det är så fasligt roligt och ännu roligare att ta på Sally sen och se henne dansa i den. Prova!

fredag 9 mars 2012

Toatavlor


Våra toaletter här hemma är verkligen inget man skulle hitta i ett inredningsmagasin (om det inte är tävling för fulaste, då kanske). Fula plastmattor på väggar och golv, ingen förvaring - eller jo, förresten, tvättställsskåpet på toaletten nere har vi ju. Eller hade, ena dörren ramlade av, så jag har bara tjongat fast tyg över eländet. Kort sagt, det finns en orsak till att jag aldrig lagt upp några bilder därifrån. Tills nu!

Jag tänkte att det i alla fall inte kunde bli så mycket värre, så jag snodde ihop några tavlor att ha där. Med en skrapa kladdade jag färg på tre tavlor, lät torka, rev ur bilder från en Barnens Bibel och klistrade på. Tavlorna spikade jag upp över handdukskrokarna och tänkte att gäster kan få stå där och filura lite på Jesus när de torkar händerna. I bästa fall tar det ju bort fokus från rummets fulhet och zoomar in ett evighetsvärde. Och då, med evigheten som fokus, då blir ju de fula toaletterna av ingen betydelse alls.

På ena tavlan klistrade jag fast texten "Jesus hade förlåtit honom allt."

På den tredje klistrade jag fast en bit om Jesu kärlek till oss, som är så stor att han lät sig spikas fast på ett kors.

Så nu vet du, om du någon gång kommer hem till oss förväntas du komma alldeles andäktig ut från toaletten. Gör du inte det börjar vi misstänka att du inte tvättat händerna ;)

torsdag 8 mars 2012

Det våras för tygkassar


Har du sett att vi fyllt på med en massa fina nya tygkassar? I alla möjliga fina färger? Ta en titt på flatebo.se och klicka på fliken Väskor. Underbara! Jag knep en knallgrön till Sallys grejer och den dinglar så glatt och vårkrispigt på barnvagnshandtaget. En absolut favorit!

Denna dag, som Melker säger

- Titta. Dagen började visst utan oss, sa jag till Sally när vi nyvaket klev upp gång nummer två i dag och tittade ut genom fönstret. Sen lunkade vi ner i köket och jag snodde ihop en frukost (!) lagom till tre-snåret i eftermiddags (!!). Då måste man väl ändå kunna säga att dagen liksom gått oss förbi? Förslappat leverne till tusen.

Men ändå, det är skönt att vara slö, slapp och lat någon gång ibland, det hoppas jag innerligt att du provar lite nu och då. Själv tänker jag prova det i detta nu. God natt!

tisdag 6 mars 2012

Gör om, gör rätt


Som Joyce Meyer säger, till sist kan man bli så less på en sak att man äntligen gör något åt den. Bra sagt, tycker jag. Nu kanske inte hon predikade just om att spraya lampfötter (förmodligen mer om att ta tag i saker som inte funkar i ditt liv och göra vad du kan - tillsammans med Gud, såklart - för att vända saken rätt), men jag brukar tänka på det där lite varstans här i livet ändå. Bra sagt, som sagt.

Hursom, våra lampfötter från Ikea har jag stört mig oändligt på länge, länge, och framför allt på lampskärmarna som liksom sagt tack och godnatt för bra länge sedan. De passar inte in i vårt sovrum och är dessutom på mer än halvstång, som ni ser, så nu blev jag sådär Joyce Meyer-less på dem i dag att jag gjorde något åt dem.


Sladdarna täckte jag med lite papp ...

... och lampfötterna ställde jag i en gammal kartong. Urbota smart, tyckte jag, för även fast jag höll till ute kan det blåsa lite ibland, och har man otur kan den där pillrans färgen blåsa vidare och missfärga något.

Sen satte jag igång! Jag hade i ärlighetens namn tänkt mig svarta lampfötter, i brist på det vita, men i brist på det knep jag den färg vi hade hemma och den färgen råkade vara silver. Spela roland, huvudsaken att det blir nytt och fräscht av gammalt skrutt! Jag sprayade en sväng, lät torka en tio minuter, vände upp-och-ner, sprayade lite till och vände till sist burken upp-och-ned och sprayade tills färgen slutade spruta (glöm inte det, för då kan det bli stopp i sprayburken till nästa gång).

Fix färdigt! I morgon (som redan råkar vara i dag ...) blir det att sätta på nya lampskärmar och göra fint. De gamla lampskärmarna tror jag att jag ska slita bort tyget på och spara själva stommen tills jag hittat på något kul med dem med. Någon som har något kul tips?

Jag kom på en slogan, förresten, katchig till tusen:

Skippa slit och släng - gör om med fart och fläng!

Eller ... ehh ... katchig och katchig ... Äh, ni fattar. Gör om, gör rätt och i ett huj kanske det blir varde ljus med lite tur, fantasi och diverse attiraljer.

lördag 3 mars 2012

God natt från Sally

Vår bästa tid är nu! Även om klockan bara är halv fyra på natten ... Då passar gärna jag på att småsurra lite, jollra, skratta, prata lite till och flinande bubbla av glädje samtidigt som jag stoltserar med att jag kan hålla i mina båda fötter så att de pekar rakt upp i vädret (är det fest så, klackarna i taket, ni vet). Carpe diem, fånga dagen, brukar mamma säga, men när jag fångar morgonkvisten långt innan solen gått upp, då är varken mamman eller pappan med på noterna, trögstartade som de är. Men jag ger mig inte! I två timmar höll jag låda sist och underhöll med mitt bästa solskenshumör och lät mig inte tystas av varken napp eller gosiga kramar. Nejdu!

Nåväl. Skam den som ger sig. Jag gör nytt försök i natt.

Eder tillgivne,
Sally

Långpannebröd med linfrö


Det är ingen överdrift att säga att vi ofta har nybakat bröd här hemma, snarare tvärt om. Att få äta eget bröd som är så färskt att smöret smälter och osten veknar, det är lyx, det! Tyvärr fastnar jag ofta för samma recept som jag gör om och om igen, fast tyvärr är kanske fel ord. Det måste ju betyda att brödet är av världsklass och att man vill ha det jämt, för så gott är det! Ett sånt recept kommer här:

Du behöver:
50 g jäst

5 dl mjölk
2 msk honung
1 msk salt
1 dl linfrö
5 dl rågsikt
7 dl vetemjöl

Gör så här: Smula jästen i en bunke, värm mjölken fingervarm och rör ut, lite i taget, med jästen. Tillsätt resten och dega på (jag kör i maskin 5-7 minuter), täck med en bakhandduk och låt jäsa i 40 minuter.

Klä en långpanna med bakplåtspapper, tryck ut degen däri. Skåra i bitar, låt jäsa 30 minuter. Grädda i nedre delen av ugnen, 225 grader, i cirka 15 minuter.

Receptet minns jag inte vars jag hittade, så om någon känner igen det, hojta gärna till så att jag kan länka, för det finns därute någonstans. UPDATE: Filippa har koll, här hittade jag tydligen receptet >>

Urbota enkelt, saftigt och enastående gott! Och det doftar mumma ...

Prova!

torsdag 1 mars 2012

Glory, glory


Ibland undrar jag hur folk som bloggar egentligen hinner med. Jag vill inte påstå att jag leder något superspännande liv i paljettbeströdd flärd eller allmänt fläng, direkt, men fort, det går det. Smått chockad inser jag att jag inte bloggat på en vecka - en vecka! - samtidigt som jag hela tiden trott att jag minsann gjorde det i går. För så fort snurrar dagarna på. Det torkas kräks från golvet, det promeneras, hinner jag kamma och sätta upp håret så känns det lyxigt (har inte hunnits med i dag), det jobbas på nätterna, det kramas, det sovs gärna, gärna, jag sjunger nästan konstant med och för Sally, det tvättas och städas och matas och donas dagarna (och nätterna) i ända. Det är verkligen ett nytt liv som jag älskar, men jag slås ju av häpnad när jag ser vad andra människor hinner med. Vi har ju bara en liten dam, men de som har ett knippe med ungar och ändå hinner med, de impar i sanning. Vissa hinner ju dessutom blogga!

Hursom, i går fick vi hem ett lass med sköna skivor till flatebo.se och jag snurrade igång Michael W Smiths Glory på direkten. Någon som har hans förra instrumentala, Freedom? Den var helt fantastisk, så mina förväntningar var riktigt höga på den här. Hittills har jag lyssnat genom den två gånger och den är minst lika bra och den lockar till eftertanke, stillhet och frid på något vis. Det vackra ljudet och det skivan framkallar är verkligen precis vad jag behöver, alltså.

Glory (som jag rekommenderar starkt, starkt!) och några till plus ett lass med sprillans, nytryckta och fina tygkassar lägger jag ut i webbutiken lite senare under dagen.