fredag 29 april 2011

Kyrkkaffe. Igen!


Nämen titta, självaste redaktören har varit på besök i bloggen och lagt ut i Kyrkkaffebloggen. Så roligt! Äsch också att det var just de brända kakorna som Anna Braw hittade, jag får se till att baka mer från boken och lägga ut. Något som jag inte bränner och som faktiskt ser gott ut i färdigt skick ...

Jag är ett kakmonster och fikafantast av hög rang och just Kyrkkaffeboken är full av hundöron där jag har mina favoriter med små kommentarer vid varje provbakning. Och när texten på framsidan säger "miljontals bullar bakade", så måste det ju bara provas. Om och om igen.

Så än en gång, om du inte har den; införskaffa! Du kan bland annat beställa hem den här >>

Korvgång 7,8 och 9


För er som undrar hur det går med korvmålet, så går det bra. Ligger kanske liite efter, men i påsken säkrade jag tre gånger till. Jag har satt som mål att grilla korv 50 gånger i år, men jag tänker att det finns gott om chanser att göra korvutflykter nu i vår, sommar och i höst.

Och om du fundererar, vi har annan mat också och äter annan mat också, men David och jag såg till att grilla tre kvällar i rad framför den magnifika solnedgången och hade inte velat byta bort de stunderna mot något.

Jag har gått och blivit en pedantgrillare och vill ha korven perfekt grillad runt om, krispigt frasig, gärna Kolbász, Salsiccia eller Txistorra. Två stycken per gång, gärna olika. Vitt bröd välrostat till, två streck Heinz Ketchup och två streck Johnnys senap. Grillas fördelsvis i skog eller allra helst vid hav, älv eller sjö. Fanta är en favvis till liksom trevligt sällskap. Elden görs upp på lövved och med frambankade stickor, inte med fuskpapper. Man har ju varit scout.

Får se om vi lyckas klämma korvgång 10 i helgen!

Hur grillar du korv? (För du grillar väl korv??)

Dödligt allvarliga jeans


David har några favoritjeans som jag lagar och lagar hela tiden. I med nytt tyg och så drämmer jag över med en massa zick-zack. Där tygbiten tar slut blir det hela tiden nya hål som får lagas. Om och om igen.

Men, det är verkligen inte det största problemet. Det som gör mig så pillrans arg är att i sin strävan att göra slitna jeans sandblästras tyget med så finkornigt damm att arbetarna får stendammslunga. I höstas kom larm om hur farligt det är och flera tillverkare har slutat med metoden. Men lite väl sent. Bara i Turkiet räknar man med att 3000 personer insjuknat i stendammslunga. Stendammslunga är en dödlig sjukdom. Karlar från hela byar har åkt till fabriker för att få jobb, men kommit hem något år senare dödssjuka. Å, vad sånt gör mig arg och ledsen. Helt i onödan!

Om jag minns rätt, så har metoden nu förbjudits i Turkiet, men många producenter väljer då att flytta produktionen till länder där det fortfarande är tillåtet. Designpuckon. För hur i hela vida världen tänker man då? Kom an, byt metod, skippa blästringen, tänk om, tänk nytt! Tänk på människorna!

Det blir många stunder vid symaskinen när jeansen ska lagas, många tillfällen att tänka och be.

Gud, låt mig aldrig bli så hård i mitt företagande att jag går över lik för att tillverka produkter. Gör andra producenters hjärtan mjuka så att människan får gå före pengar.

Och köp inte sandblästrade jeans.

Påsk i stugan

Vi hade den enorma förmånen att få tillbringa påsken i mina förälrars sommarstuga. Egentligen börjar jag fundera på om man ska ge upp att ens försöka fånga skönheten, stillheten och ljuvligheten som är där - för det är verkligen en plats utöver det vanliga, i alla fall i mina ögon och mitt hjärta - men här kommer ändå ett försök så att ni kan få se hur fint det är där.

Vi blev bortskämda med hisnande solnedgångar varje kväll.

Karlarna körde motorbåt, men mamma drog fram den gamla, ärvda båten och rodde runt ön utanför oss.

Jag lyckades fånga den här svanen på mängder av bilder när han/hon polerade sig och sträckte sig. Däremot missade jag ett sånt därnt fantastiskt "moment" när svanarna åkte mot varandra, möttes i ett kärlekshjärta med halsarna och åkte vidare i solnedgången ... Så romantiskt :)

I flera dagar var havet helt stilla och var alldeles spegelblankt.

Blåsippan nöjde sig inte med att bara stå i backarna (som i sången) utan bredde ut sig överallt och gjorde gräset lilasvallande. Vilken lyx!


Och till sist, i mina tappra försök att fånga skönheten på bild, bör jag ju ta med den här karln. Världens vackraste. Och min!

Pudel och Höga visan


Här är jag! Påsklovet var ju bara över själva påskledigheten, men sedan dess har det varit så fullt upp att jag inte hunnit blogga för fem öre. Men det är ju bara roligt med massor att göra, det ska man ju vara tacksam för som egen företagare!

De sista dagarna har jag jobbat järnet med att sammanställa och skicka iväg översikter på tryck, tryckfärger, placeringar, färg på de sydda korsen och en massa annat. Den här texten hade vi med som förslag inför förra årets laddning, men jag fick inte riktigt till layouten, så vi skippade den då (det blev Dina tänder ...-trycket i stället i fjol, en favvis!). Men ett citat från Höga visan per år, det borde vara obligatoriskt, så uppmuntrande och fina - dock lite gammeldagsa i sina skönhetsliknelser - som de är.

Och apropå gammeldags, visst blev det en skön 80-talskänsla på trycket? Pudelfrilla med luggen för ögonen, det var tider, det! Just den här t-shirten blir på svartmelerat tyg (otroooligt snyggt!) med tryck i ljusgrått och svart, en herr-t-shirt och en damtopp. En sån kommer jag garanterat att vilja ha!

Vad tycks?

onsdag 20 april 2011

"Denne var verkligen Guds son"


Händelserna före, på och efter korset skakar om, berör, är obekväma och rör mig ända in i hjärteroten. Det var för min skull, för att mina synder skulle spikas fast på korset, för att jag skulle få komma nära Gud.

Jag minns hur kassetten med en dramatiserad påskberättelse snurrade i bilen när vi åkte till stugan över påsk, hur jag satt där i baksätet och lyssnade spänt och nästan grät när Jesus gav upp andan, år efter år. Nu har jag ingen aning om var den kassetten är, men berättelsen finns kvar. Jag minns också hur vi sjöng Via Dolorosa med Sundsvalls Flickkör när jag blev lite äldre, och hur sången rev tag i mitt innersta. Det river fortfarande, det där oslipade korset och det är precis som det ska vara.

Vicky Beeching har klätt tankarna kring korset i en rejält bra låt med psalmkänsla och trycker lite extra på just det där: Må jag aldrig förlora min förundran för korset, må jag aldrig ta det för givet.


Med det sagt hoppas jag att du hinner med att fundera kring vad korset betyder nu i påsk. Själv tänker jag stänga ner dator och mobil och bara vara. Sitta på en sten vid vattnet, grilla korv vid skogskanten, kratta lite, cykla lite, traska runt i stövlar ute och njuta. Men först och främst bara vara och bara fundera. Och vara tacksam.

Kontoret är stängt till och med måndag, men på tisdag är det full rulle igen. Under tiden går det såklart jättebra att lägga in beställningar, maila eller kommentera, men svaret kan dröja någon extra dag.


Och kom ihåg; det var för din skull, för att dina synder skulle spikas fast på korset, för att du skulle få komma nära Gud.

Ha nu en välsignad påsk, käraste du.
En påsk vid korset.

flatebo.se på Tre Dagar


Ska du på Tre Dagar i Huskvarna i påsk? Så bra! Där kommer du nämligen att hitta lite flatebo-grejer! Pins, magneter, tygkassar, smycken och lite till. Och bortsett från våra grejer (ja, jag är lite arbetsskadad) så är jag övertygad om att det blir en kanongrej med massor av tillfällen att få lära känna Gud ännu mer.

Läs mer om Tre Dagar här >>

Nya vykort på väg


I går kväll satt jag i några timmar och jobbade lite extra och fick för mig att sno ihop lite nya vykort av filurerna som blev till för någon liten morgon sedan. Tänkt och gjort och så här blev de! Ett med texten Värdefull ...

... och ett med Älskad-text. Lite glatt sprall i brevlådan är sällan fel!

Skolfoto


I morse cyklade tidsoptimisten Josephine iväg till Kastellskolan - en kanonbra skola och förskola på kristen värdegrund här i stan - och fotade lite härliga ungar. Bilderna är tänkta att ha till bland annat en affisch och det var rena rama förmånen att få fota. Jag har tänkt att bara slappa i påsk, men det kan tänkas att jag inte kan låta bli att fixa lite på affischen ändå. Bara lite. Vi får se.

Hursom, smygreklam kommer här: Kastellskolan, Kastellskolan, Kastellskolan. Prima grejer!

Ett prickigt tält


Justja, jag har ju glömmit att lägga ut bilden på klänningen jag snodde ihop för ett tag sedan. Några av er har ju så fint LOVAT att inte fnissa åt mina sykunskaper, så tada, här är den.

Jag klippte till två likadana delar av ett prickigt tyg, sydde ihop sidorna och kantade med glada färger, drog på mig och visade David. Fick ett glatt skratt tillbaka. Hmm. Sydde i en resår fram så att tältet blev liite mer nära, sydde på fickor och lite fler band i kanterna och ansåg mig färdig. Skratt eller inte, den åkte på och var sådär enormt tokskön! Jag tror att det blir fler inför sommaren, måste vara en underbar sommarklänning som man bara struttar i och struttar runt i.

Och kan man roa någon längs livsvägen så är väl det ett plus i kanten, tänker jag.

tisdag 19 april 2011

David som docka


Nu har min David kommit ut som en skäggig Ken-docka, slående likt, va?

Eller, för att vara mer korrekt, Ken har kommit ut som en skäggig docka - prick lik David. Bläk, superläskigt! Och dessutom tycker jag att David är snyggare, har mer muskler och känns liksom inte riktigt lika ... tja, stel.

Tokroligt!

måndag 18 april 2011

Ny t-shirtskiss - vad tycker du? DEL 2


Här kommer, efter klok förfrågan i tidigare inlägg, en liten förstorad bild av hur trycket ser ut, men märk väl att det bara är en glad skiss hittills. (Jag har ju inte ens trashat till den!)

Helen frågade om den kommer som damtopp och där säger jag bara: Bestäm ni! Det här är bara en skiss som vi sedan skickar till de som syr upp och då kan vi bestämma hej vilt om vi vill ha den som t-shirt eller top, på vitt (med lite stretch), navy, ljusgult, svart (alla nämnda ekologiska), lilamelerat eller svartmelerat (de två sistnämnda polyester och bomull blandat). Sen bestämmer vi vilka färger vi vill ha och så vidare, så passa verkligen på att berätta hur ni vill ha det och hur ni tror att det vore snyggast, för jag lyssnar med största möjliga öron.

Och TACK för all positiv feedback och alla tankar om trycket hittills, ni gör min dag!

Till Jusefin från hemlige kär


Vi har den stora turen att ha en såndär sagolik brevlåda där det ibland dimper ner fina teckningar bland alla räkningar. Den här gången var det en hemlig avsändare med helt ljuvliga texter och bilder. Nu sitter de på kylskåpet här hemma och vi visar dem glatt för alla gäster. För visst är de urgulliga? Den första var uppenbarligen till mig ...

... och den andra till David, men vad texten innebär här, det tvistar de lärde om. Själv är jag övertygad om att det står rätt upp och ner att David är knäpp (han är ju fasligt busig i alla fall), men han är såklart inte helt enig.

Någon som har tolkningen? :)

Ny t-shirtskiss - vad tycker du?


Det börjar bli dags att sammanställa och skicka in alla tryck så att våra nya t-shirtar hinns med inför sommaren. Här är ett tryck jag snodde ihop för ett tag sedan, vad tycker du om det? Hojta till hit och dit, högt och lågt, för prick nu har du en hejdundrande bra chans att påverka!

Syltkakor


Vi har fått en så god, hemgjord sylt av familjen Olsson, så i går passade jag på att sno ihop några syltkakor med hjälp av deras sylt. Receptet är från den underbara boken Kyrkkaffe (red. Anna Braw, Libris förlag), har du den inte så skaffa!

Eftersom ni alla kommer att springa och köpa boken direkt, antar jag att det är okej att jag lägger ut ett litet recept från boken för att verkligen övertyga. Här kommer det:

Syltkakor
40 st (fast jag brukar få ut 60 st när jag gör dem platta. Då blir de extra knapriga också!)

200 g smör
1 1/4 dl socker
4 dl vetemjöl
1 msk vaniljsocker (men jag kommer att ta mindre vaniljsocker nästa gång ...)

Så här fuskar jag ihop dem:
Smält fettet lite glatt i mikron. Dunka i resten. Rulla till kulor, lägg på bakplåtspapper, tryck en liten fördjupning i kulorna (eller platta till till platta kakor först om du vill, fördjupa sen. Hursom, jag brukar ta änden av en träslev, då blir det fina hål.) och gegga i sylt. Grädda i 200 grader ca. 10 minuter.

Nu tycker ni säkert, kära läsare, att i brist på att kunna provsmaka och njutlukta över nätet, kan ni ju åtminstone få en fin bild på hur fina de blev. Kan man tycka, ja. Våra middagsgäster kom när kakorna hade någon liten minut kvar i ugnen och jag missade helt enkelt att ta ut dem i tid.

"Blä, brända kakor", sa fyraåringen och tog en till. För goda blev de, men kanske inga fotomodellskakor :)

Sprillans pins


Nu på morgonen snodde jag ihop några glada, nya pins och magneter som jag preciis har lagt ut på flatebo.se. Visst blev de lite det-spritter-till-av-våren-glada?

Jag gjorde dem i vår allra största storlek, 56 mm. Pinsen kostar 10 kr/st, magneterna 20 kr/st.

Glatt nog skickar vi med en gratis pin av dessa nya hela glada veckan med alla beställningar!

fredag 15 april 2011

Två frukostar och en begravning


Tidig frukost på säng i våra nya pensionärsvarningssängar, cyklade till kyrkan (kommer väl inte kunna sitta på resten av helgen, AJ vilken sadel!) frukostmöte med PR- och informationsgruppen, gick tillbaka hem av ovan nämnd orsak, städade lite, bakade två sorters kakor och satte en deg på jäsning, pappa kom, vi lunchade god fisk, jag bytte om, pappa tog motorcykeln, jag tog bilen och så åkte iväg vi på en fullsatt begravning i kyrkan.

Det är något visst med begravningar. Eftertänksamhet, tacksamhet, minnen och kärlek men naturligtvis även sorg, smärta, saknad och mängder av tårar. På begravningar tänker jag ofta att jag så gärna skulle velat känt personen lite mer, och då är det så fint att få höra allas minnen om personen. Det finns mängder av sånger och bibelord som påminner oss om andra sidan, att det inte är över, att himlen väntar. Psalmen En vänlig grönskas rika dräkt klär det så tänkvärt:

I paradis han huld och vis mig sist ska omplantera där intet vissnar mera

Så mitt bestående intryck av dagen hittills, det som snurrar för fullt i min skalle nu, är en tacksamhet till livet, till familj och vänner, ett stort tack till Gud och en visshet om att det finns ett äventyr som väntar på andra sidan. Det är väl egentligen då som allt börjar?

Som du förstår, har jag inte hunnit jobba ett dyft i dag, så det blir ett smärre äventyr att få ihop eftermiddagen med jobb, städning och matlagning för i kväll får vi en härlig familj på besök, vilket vi ser fram emot. Så två frukostar, en lunch, en begravning och ett blogginlägg senare är det dags att börja ta tag i dagen.

Hoppas du har en prima dag!

Psst: Tänker du som jag, att du gärna skulle vilja känna folk mer? Tja, passa på då; prata, lev och upplev, dela och var. Människorna runt oss är en gåva, men det är upp till oss hur vi tar emot gåvan.

torsdag 14 april 2011

Vem Jesus är


Sådärja. Och vi som har svårt att hitta Amos eller Obadja, komma ihåg ordningen på Paulus brev eller veta vilken bibelbok som är i gamla eller nya testamentet, vi kan väl ... tja, öva? (Eller fortsätta smygkolla lite diskret i innehållsförteckningen.)

Om hans enorma skicklighet fungerar nedmuntrande på dig, vilket jag i och för sig hoppas att den inte gör, så kan du i alla fall uppmuntras av det han säger och av vad han berättar att Jesus är genom hela Bibeln och i dag.

onsdag 13 april 2011

Hemgruppspremiär

Trots att jag varit kristen halva livet har jag aldrig varit med i någon hemgrupp av någon anledning. Tills nu. Det har tydligen varit lite svårt att hitta en grupp som passat till oss här i Härnösand, för antingen har de varit på fel dagar och fel tider för oss, eller så har deltagarna haft katter och det tål jag tyvärr inte alls. Hemgrupper träffas ju oftast i deltagarnas hem (och då blir det svårt kattmässigt), man fikar, pratar kring några bibelord eller kring ett tema och ber (som jag förstått det, jag har ju som sagt aldrig gått i någon). Hursom, till sist kom planeringsgruppen på att vi kunde vara med i Betagruppen som träffas i kyrkan och nu i kväll var det alltså premiär.

Men den blev kort.

Vi hälsade på alla, en del nya ansikten, en del bekanta, hade fasligt trevligt och tog för oss av det proppfulla, jättefina fikat med hembakat, alldeles färskt, varmt bröd (vilken lyx!), muffins och någon spännande bosnisk vaniljkaka. Vi fikade och hade det alla tiders tills jag märkte att jag svettades något så in i Norden. Och fick ont i magen. Riktigt, riktigt ont. Försökte köra pokerfacevarianten, men till sist gick det inte längre. Undrans om det var något i brödet? Jag lutade mig fram till söta Sara som bakat underverket - för det var verkligen gott - och frågade om det möjligtvis innehöll bikarbonat. Jag har reagerat på det några gånger, men så sällan att det inte är något jag tänker på (kan man ens vara allergisk mot det?? Nån som vet?). Men jodå, bikarbonat var det och magen gjorde nedrans tokont. Så snopet!

Hemgruppspremiären blev kort, för David fick skjutsa hem en småskrikande och högt stönande, gravt framåtböjd fru som krampaktigt höll sig fast i dörrhandtaget, och nu sitter man ihopkrupen här i soffan och missar hela partajet.


Jag får försöka ha hemgruppspremiär en annan gång snart i stället. En katt- och bikarbonatfri sådan.

Vintern rasar ut


Här är det full fart på våren, snön smälter, den dassiga gräsmattan tinar fram, fåglarna väsnas och folk cyklar som aldrig förr - härligt! I går kväll fixade jag lite vårigt här hemma, tänk vad lite hockey på teven kan få en att hinna med. Jag hann exempelvis lägga ägg, som ni ser.
Men allra först sydde jag en grönprickig löpare, den som skymtar i bakgrunden. Jag band en krans av mina lövglada syrenkvistar ...

... och lade dit ett fint kort.

Och så här blev hela tjottabalongen! Gissningsvis ger det en florist ont i ögat, men det gav i alla fall lite vårstämning i köket. Nu ska bara resten av huset vårstädas, fönstrena putsas, det ska dammas, torkas och vädras, utemöbler fram, gräsmattan krattas och försådden måste jag ta tag i.

Men inte prick nu.

Flateboostat påskägg


Förra veckan köpte jag ett knallgult påskägg med intentionen att klä om det och i går hände det äntligen. Jag tog fram tapetklister, en gammal pensel och rev ut några sidor från en Barnens bibel jag fyndat på Erikshjälpen. Lämpligt nog rev jag ut just korsfästelsen och limmade på.

Det var lite trixigt, men genom att klippa upp och inåt från kanterna, gick det jättebra att tapetsera även ett ägg. Jag knöt om ett fint band och satte dit ett kors från flatebo.se.

Men! Tomt?! Det måste åtgärdas. (Jag gissar att det är just där David kommer in i bilden ...)

tisdag 12 april 2011

Okänt nummer

- Hello! Am I speaking to the owner of Flatebo?
- Hello, yes you are.
- Good. Would you like to buy stocks in (minns inte vad han sa)?

(Här blir man liksom förvånad. Tror de att jag vill köpa aktier från en okänd person sådär pang bom direkt på telefon? Men självklart! Vänta, här får du mitt bankkononummer också. Vill du att jag skickar mitt kontokort? Och kreditkort? Kanske körkortet också när jag ändå är i gång, och passet? Absolut. Nåt mer du behöver? Hemnycklarna? Bilnycklarna?)

- Eh, no.
- I thought so. Have a nice day.

Lite googling senare står jag kvar med tipset som jag skickar vidare till er alla: köp inte över telefon. Inte underkläder, uppslagsverk, piller, mobiler, inte ens aktier från någon engelsskpråkig person. Visst, ibland funkar det prima, ibland totalt tvärt om (oftast tvärt om när jag har provat).

Hellre aktielös än rådlös. Och hellre ett rakt nej än ett dumt ja för mycket.

Eller vad säger du?

... och ohemliga läsare

Roligt nog har vi ohemliga läsare också, här är en söt favorit!

Idag ville jag spara på tvätten och körde klänningen en dag till. Men eftersom jag ska iväg i kväll och vara lite fin så kände jag att min lilla fläck på klänningen skulle störa men då när jag var på väg att ge upp kom jag på lösningen! Mina fina pins från flatebo!

Haha, tokbra ju! Hälften räcker för att jag ska smälta. Känns nästan som såndär skön gammeldags reklam. "Hur skulle hon komma över hur han krossat hennes hjärta? Jo, med nya Borsta bort! Skinande rena tänder!"

Fråga från hemlig läsare


Vet ni vad? Jag har hemliga läsare. Hemliga läsare som "följer bloggen slaviskt" och mailar in frågor. Fasligt trevligt.

En hemlig läsare mailade i går med lite pepp, funderingar och allmänna trevligheter, men en av frågorna tänkte jag att jag kunde besvara här och nu. Ni förstår, denne hemlige läsare har frågat mig förut angående mina bilder och frågade nu igen, så ett riktigt svar kommer här. Men först frågan:

Tar du alla dina foton på saker i hemmet eller har du någon studio, favoritplats eller liknande där du plåtar dina produkter, bakverk eller vad det må vara?

Ja, nej, ja.

Den obeservante läsaren kanske har märkt att jag har snäppt upp bilderna i alla fall liiite? För någon liten månad sedan införskaffade jag mig ett nytt objektiv och jag är helt enastående nöjd!

Jag har ingen dyr high-tec-kamera, utan en helylle Nikon d60 (fast jag vill köpa ny, en såndär där man kan dra upp ISOn nästan hur mycket som helst utan att paja kvaliteten. Skulle passa en fotoklant som jag alldeles förträffligt prima. Hojta till om du har ett bra Nikontips som matchar det kravet!) och till den har jag ett 18-55, ett 55-200 (ville ha 18-200 men det kostade fem papp mer ...) och numera även ett fast 35 mm-objektiv. Det sistnämnda kan jag verkligen rekommendera! Den kan man ställa bländaren till f1.8 på, vilket gör att bara det jag fokuserar på blir skarpt, resten blir skönt suddigt i för- eller bakgrunden. Det objektivet köpte jag på Cyberphoto för runt 1900:-.


Tar vi gårdagens förrätt som exempel (hemgjord skagenröra, passar väl sisådär till korv i ugn, men låter man räkbegäret ta över kan vad som helst hända en vanlig måndag), så ser man att det bara är innehållet i skålen som är skarpt, resten är suddigt. Mina handskalade räkor ligger bara några centimeter ifrån, men är ändå skönt suddiga. Precis som jag ville ha det!

Jag smörstekte lite franska och lade över röran i höga glas, fotade in (ja, det känns nördigt att fota in det man ska äta. Vart tog mitt liv vägen, liksom?) och lade fokus på det bortre glaset, så att det i förgrunden blev suddigt. Och som ni ser är allt i bakgrunden helt suddigt också, bara det ena glaset blev tydligt. Precis som jag ville ha det! Naturligtvis går det att ändra bländaren till att inte göra fullt så suddigt, men det är ju just det jag gillar med den här.

Så, käre hemlige läsare, hoppas du fick ett bra svar på din fundering. Kul att du frågade, Marcus! Hälsa familjen i massor, vi saknar er.

Psst: Och, ja, hemgjord skagenröra finns som receptmagnet på flatebo.se. 20 spänn.

Fulgod mat är smart

Härmed vill jag försöka bevisa att ful, enkel och billig mat kan vara minst lika god som dyr, tjorvig och omständig mat. I går snodde jag ihop falukorv i ugn, men med mitt smått ändrade recept. Vanlig falukorv i ugn blir lite för torrt, tycker jag, så jag har uppfunnit "min" korv i ugnen, en lite mer såsig och god variant. Här kommer den:

Blanda en rejäl dutt (2-4 msk) ketchup med nästan lika mycket senap, en klick bostongurka, salt, peppar och runt 2 dl matlagningsgrädde. Häll i lite riven ost också.

Skiva falukorv och lägg i en ugnssäker form med en hackad lök. Häll på geggan, strö över mer riven ost (snåla inte) och skjuts in i ugnen. Jag körde på 225 grader tills det såg lagom gott ut, ungefär lika länge som potatisen till potatismoset kokade.

Det luktar ljuvligt gott!

Vips, färdigt! Äts med hemgjort, välvispat och fluffigt potatismos.

Enkelt, billigt, gott, lite fult månne, men o, en sån bra grej!

Vad gör du med falukorv?

Bygg inte hus på grus

(Psaltis repliker läses med fördel med brytning)

- Psaltis, Psaltis! Titta så mycket bråte det ligger här. Här ligger ju bilslangar, träbitar och en massa annat. Vi kan väl bygga ett hus här på stranden?
- Är du säker på, du vill bygga dig ett hus här på stranden?
- Jaa, varför inte?
- Stranden, här är vacker, men vad händer när det börjar regna för fullt?
- Sjön svämmar över och huset rasar ihop.
- Riktig. Men det gör den inte om vi bygger huset på den där klippan.
- Hur kan du vara så smart, Psaltis?
- För jag läser Bibeln, och han är aldrig fel! Han säger att Jesus är som en klippa, och om vi bygger våra liv på Honom, liksom du bygger ett hus på den där klippan, då blir vi starka - [zooperstarka] - och kan klara av alla stormer som bliver till.
- Jag tror att Jesus är som en klippa. Vi kan bygga vårt liv på Honom. Åh, åh, åh - här kommer en sång!
Du-du-du-dutt-dutt-du-du-tum ... Bygg inte hus på en sandig strand ...

Fritt citerat efter minnet, så ja, du kan bli störtimpad här och nu. Fast själv rekommenderar jag att du väljer att bli störtimpad över den simpla, smarta texten och framför allt av innebörden i stället. Klockrent!

Psst: Jag googlade lite snabbt och läste att Maria Gustin Bergström säger den där sista repliken. Kul info för den Psaltisfantasten!
Psst 2: Satt du, liksom jag, i baksätet när du var liten och lyssnade och lyssnade på barnkassetter som Psaltis med Vilket Liv när pappa körde Volvon gatan fram? Jag inser att jag redan då var alt-skadad och sjöng stämmor till alla låtar hela tiden. Vilka minnen, och texterna sitter ju bevisligen kvar! Måste ta och leta fram de där kassetterna nån gång ...

måndag 11 april 2011

Rabarberpaj


Efter det braiga mötet i går i kyrkan, snodde vi ihop middag och en rabarberpaj till efterrätt. Vi har fått inse vårt nya, hårda liv som husägare: Vi kommer att äta kopiösa mängder av rabarber, så det är bara att fortsätta att hitta nya favoritrecept på pajer, även om David bara vill ha smulpaj varendaste gång. Gårdagens recept hämtade jag från boken Kärleksmums, 101 söta favoriter, som jag fyndade på rean.

Så här gör man (fasligt enkelt!):

700 g rabarber i bitar
1/2 dl vetemjöl
2 dl socker
2 ägg

Blandas ihop och läggs i botten av en pajform.

2 dl mjöl
3 dl farinsocker
150 g smält smör

Blandas ihop och läggs över den första röran. Grädda i 200 grader (jag gräddade i mitten eftersom det inte stod något annat) i 45 minuter (fast jag körde bara i 30 minuter, inser jag nu ...). Ät med vaniljglass.

Det lovades att pajen var "den bästa rabarberpaj som uppbringas kan" och då måste man ju bara prova, men jag är inte helsåld. Toppen var god, men undrans om botten kan bytas ut mot vanlig pajdeg? Den pajade lite (OBS! Kass ordvits!). Jag gjorde bara en halv sats, men den räckte till oss två, ett oväntat besök och en portion står kvar i kylen.

Har du ett dunderrecept på rabarberpaj? Eller andra godheter man kan göra av rabarber? Tipsa mig, för snart drar säsongen ljuvligt nog igång igen och vi har inte ens ätit upp rabarbern vi frös in.

Hujedamig så bra.

fredag 8 april 2011

Vårpåskpysselnerven kittlar

Med snortyngda, dallrande ben försökte jag mig på en stadsrunda i går eftermiddag. Gick väl sisådär, kan man säga, tur att stan är liten. Innan jag begav mig var jag lite sugen på att köpa lite vår- och påskpyssel, så med det i fokus gjorde jag stan: Åhléns och Gårdsbutiken. Liten stad, som sagt.

Märkligt nog kunde jag inte hitta Jesusgrejerna någonstans bland påskpyntet, varken uttåget ur Egypten eller korsfästelsen. Jag funderade på om jag skulle fråga, men kom på att mina av förkylningen lockade öron inte skulle höra så mycket, så jag lät bli. Nån annan som har haft bättre tur och hittat mer djupa meningar med påsken i affärerna? Tipsa mig i så fall :)

Nåväl, hittar man inte Jesusgrejer får man fixa dem själv, tänkte jag, och köpte några små ingredienser. Ett gult påskägg kan man ju tapetsera om ...

... ett fint kort (om än inte helpåskigt) kan man pynta med ...

... och några löpare i glada färger går ju snabbt att sy ihop. Återkommer med rapport på hur det blev!

Psst: Har du hejdundrande bra - eller dåliga - påsktips? Godis, mat, pyssel, lekar, what ever? Hojta till, jag är mottaglig och allt tas emot med tack!

Liten rapport från En helg till Guds ära

Förra helgen hade vi En helg till Guds ära här i Pingstkyrkan och det var minsann en hejdundrande bra helg. Här kommer några små glimtar från när jag hade kameran beredd (uppenbarligen mest vid matdags, men så är man ju som man är ...): Redan tidigt på morgonen möttes jag av Andreas och Victoria som glatt smörade, bredde, skinkade och ostade och fixade höga torn av det som skulle bli kvällsfikats varma mackor. 200 stycken gjorde de - vilka hjältar! Och mackorna var verkligen supersupergoda. TACK! Dagens hjältinnor hittade vi i köket, Margareta och Kerstin som basade över lunchen och middagen. Vilket jobb de lade ner och så gott det var! Middagen bestod av en grön lasagne som bevisligen var riktigt god!

Men, dagen bestod naturligtvis av mer än mat, mest av annat, faktiskt. Vi sparkade igång dagen med lovsång och undervisning av Charlotte Nordin och Samuel Ardenfors, verkligen kanonbra start på dagen. Sedan följde lunch, workshops (dans, konst, lovsång, hembesök, packa kassar på Coop etc.), middag (nog avhandlat ovan) och lovsångskväll.

David och jag var med i vårt gigantiska lovsångsteam och det var verkligen en förmån att få vara med. Vår församling är packad med förmågor och talanger så det är så kul att få haka på! Förutom piano och trummor som vi två stod för, hade vi bas, elgitarr, percussion, sångare, kör, tvärflöjtar, fiol och två trumpeter. Maffigt! Och tillsammans hade vi ett sånt hjärta för kvällen och det blev mäktigt, mäktigt. Samuel och Charlotte bidrog med lovsång och undervisning, det blev förbön och partaj, lovsång och tillbedjan, allt samlat till en riktig härlighet :)

Efter lovsångskvällen blev det äntligen dags för de 200 varma mackorna, Jonas och Jakob trubadurerade och kvällen var fulländad. Till alla sköningar som jobbat häcken av sig inför och under arrangemanget: TACK. Ni är allt bra bra ni.

Psst: Klänningen! Jag hade på mig klänningen jag snodde ihop tidigare under veckan. Det blev en riktigt skön skapelse med gott om plats, tydligen så gott om plats att jag fick frågan om jag var på smällen. Undrans om det var en komplimang? Jag ska fundera på saken. Jag kan lägga upp bilder om ni lovar att inte skratta. Men lova först i så fall.