söndag 21 augusti 2011

Ett surt preggos tipslista


Sur och förvånad däröver. Så kan man kanske man kan sammanfatta stora delar av dagen. Sur. Men varför i allsin dar, det hade jag ingen aning om. För en gångs skull kunde jag ju sova hyfsat (försov oss till och med så att vi missade mötet - när hände det sist, liksom?), hade en ledig dag med David och fint väder, men ändå var det åska runt mig. Som om det inte räckte stötte vi ihop med ett par mitt på dagen som kläckte ur sig ett fult skämt om mitt gravida tillstånd. Turligt nog fattade jag inte hur fult det var förrän senare, för annars hade de fått smaka på mitt hemgjorda stormväder i verbal form med blixtögon, det kan jag lova. Usch, jag tog verkligen illa vid mig och tog tillflykt till den plats där jag kunde göra minst skada, tänkte jag. Sängen.

Ljuvlig som David är stekte han goda pannkakor som han kom upp till mig med på bricka med sylt och socker, ett stort glas mjölk och några chokladbitar (värt att prova om man är sur, kan ju funka!). O, så jag hjärtar honom!

Och vet ni? Om det var pannkakorna, chokladen, sömnen eller vad det nu var, så funkade det! Hallelujah-moment när surhet flyr sin kos, lovely!

Men, här har jag sammanställt en tipslista till alla klavertrampande människor som absolut måste uttrycka sig och sin klumpighet till ett hormonsvallande preggo som jag. En liten men bra tipslista som jag samlat på mig under sommaren, för en obetänksam mening kan bli oproprtionerligt stor somliga gånger. Läs och begrunda och låt bli:

Oj. Så där stor var aldrig jag. (Sägs förträdesvis i mitten av graviditeten. Aha, så jag - som har hälften kvar - är redan större än du någonsin var? O, så roligt att höra, tack!)
Så stor du blivit! (Jaså? Det har jag inte märkt ...)
Tjena, tjockis! (Vem blir glad av att höra att han eller hon är tjock? Ingen jag känner. Märk väl: denna fras är INTE klassad som en komplimang.)
Måste ju passa på, det här är enda chansen att få säga till en kvinna att hon är tjock. (Skippa den chansen, gosse, annars kan du åka på en tjottablängare.)
Att ni ska ha barn? Tss, det har jag sagt länge. (Ahh ... Så du tycker att jag varit större än vanligt en längre tid. Kul.)
Jag visste det innan alla andra! (Mm, säkert.)
Hur många är det? Minst två, va? (Oj, den var ny! Not.)
Nu är alldeles strax dags, va? (Ja, om man tycker att tre-fyra månader är alldeles strax, så.)
Blir det en kille eller tjej? (Fine att folk man står nära frågar, men andra, förväntar de sig verkligen att jag ska berätta sånt för dem? Aldrig paldrig.)

Och för allt i världen: Kom inte dragandes med skräckhistorier om graviditet, förlossning eller de hemska 20 första åren. Dels för att det inte är kul att höra, dels för att vi hört eländet redan.

Att vänta på ett barn, att bära på ett Guds under i magen är helt makalöst enastående och det har ju jag aldrig fattat förr. Men det är inte alltid så lätt när kroppen gör som den vill och surhet och tårar verkar jobba heltid ibland. Då är det fasligt trevligt med omsorg, Guds välsignelser, pepp och sånt som jag - det ska minsann erkännas - fått mest av.

Till alla fina peppare: ett gigantiskt tack. Ett snällt ord betyder massor.

Till er andra: Tack för inspirationen till tipslistan ...

UPDATE: På väg hem från korvgrillningen vid havet (tredje gången den här veckan ...) stötte vi på ett turistande par. Efter tre minuters småprat, sade hon till mig: "Och när är det dags? Jaså, så länge kvar? (klapp klapp på magen) Du ser ju så rejäl ut. Det är ju enda gången man får säga så till en kvinna, hihi." Hmpf. Jag glömde ge bloggadressen ...

15 kommentarer:

  1. Du VACKRA underbara gravida FINA Josephine <3 Alla vi gravida kan nog skriva under denna lista :-)

    SvaraRadera
  2. Hahaha, jag tänkte minsann på dig när jag skrev! FINA du tillbaka! :)

    SvaraRadera
  3. Kan bara instämma, kan inte förstå varför alla dessa påhopp är så frestande...

    SvaraRadera
  4. Lina: Nej, visst är det mysko? Men PÅfrestande, det är dem minsann :)

    SvaraRadera
  5. Efter att ha hört en i min närhet gratulera en person som han trodde var gravid men det visade sig att hon gått upp i vikt säger jag inget alls förrän de själva berättar att de är med barn. Att få barn är verkligen en gåva, en gåva jag själv nog aldrig kommer få uppleva, men jag får klara mig med att busa och leka med alla andras barn tills vidare.

    SvaraRadera
  6. Josephine! Jag kunde nog inte ha sagt det bättre själv. Det är märkligt hur folk i ens omgivning plötsligt får grön ljus när man är gravid, både vad gäller närmanden (tafsa på magen) och kommentarer.

    Du är strålande vacker, alltid!

    Om jag blir gravid igen så ska jag vara tuffare och säga ifrån och slå bort alla trevande händer.
    Tack för ditt inlägg och Gud välsigne dig, din omsorgsfulle man och ert lilla barn. :)

    /ester

    SvaraRadera
  7. Din stackare! Men du fick till en bra lista åtminstone! Har du sett "fett eller bebis" från Centralskolan? Hade också passat på listan.

    http://www.youtube.com/watch?v=juAyPFRKm-k (3.43 & 5.39)

    Håller med Ester. Jag har aldrig förstått det där med att ta på gravida kvinnors magar - och då har jag inte ens varit gravid själv.

    SvaraRadera
  8. På ett café, jag i åttonde månaden, något svullen, tillsammans med syster & mamma.
    Syster:
    -Alla andra kvinnor blir riktigt vackra när de är gravida, utom min syster.

    ..... bröööööööööl!

    SvaraRadera
  9. Det är bara så att det finns inget finare än gravida kvinnor,Det är så fantastiskt underbart och vackert,så Josephine nu vet du att jag tycker du är så fin och det är ju Guds gåva så nog blir man både glad och tacksam Här kommer en go kram till dej vackra fina människa!

    SvaraRadera
  10. Haha, "va tjock du är" och "så där galet stor mage minns jag inte att jag hade" (det sistnämnda sagt vid ca 32 veckor) har jag råkat ut för. :P

    Fast kille/tjej svarade jag på beroende på vem som frågade men först när mina närmaste visste och det var bekräftat vid tillväxtultraljud mot slutet av graviditeten.

    Fast jag känner lite oooops då och får väl be lite om ursäkt för jag pratade ju en o annan krämpa o drog min story när vi träffades. Det kanske inte uppskattades så mkt av dig då tänker jag nu. Så sorry. :)

    SvaraRadera
  11. PS Kan ju nämna att många råkar ut för något som känns ännu mera klumpigt och otrevligt - nämligen frågan "åh, är du graviiiid?" när det gått sisådär en 3-5 månader (eller ännu längre beroende på vad man har för kropp) EFTER att barnet fötts. :P

    SvaraRadera
  12. Tack, Tack, Tack Josephine för att du har skrivit ner det vi gravida kvinnor oftast får uppleva. Och det värsta är att det ofta är kvinnor själva som fäller dessa kommentarer, kvinnor som varit gravida och BORDE veta bättre.

    Ibland när folk har sagt till mig: "Vad rund du är! Är du säker på att det bara är en?" Då har jag haft lust att svara dem: "Nej...det är tre...elefantungar!"....Bara för att få tyst på dem....Ångrar att jag inte sagt så...

    Detta var klart det bästa inlägget jag läst på länge. Stor kram till dig och lycka till med resten av graviditeten och förlossningen sen. Du är jättefin!! Kram Åsa

    SvaraRadera
  13. Anna: Haha, vilket roligt klipp! Jag passade på att snappa upp barntipset också: "Markus, lyft inte lill-Henke i öronen! Ta om hela huvet." :)

    SvaraRadera
  14. TACK för alla fina kommentarer, ni är så peppande! Nog tål jag lite dumma kommentarer - ibland - men vissa gånger är det såklart skönast om folk bara kan knipa näbb och låta en svälla i fred :D

    SvaraRadera
  15. Läste detta först nu, och håller med allt vad jag orkar! Stöön! Jag har alla dessa kommentarer och kanske fler därtill i färskt minne fastän tösen redan fyllt två.
    Speciellt svårt tyckte jag det var med människor som vill klappa mig på magen, fastän jag vet att jag också gjort mig skyldig till det ibland. Det är ju välment, men oj vad närgånget det kan kännas!
    Att man sen blir stor när man som jag väntade fjärde barnet är rätt naturligt, men när folk påpekar det för tretusentjugosjunde gången blir man icke glad :-)...
    Massor med kramar till dig!

    SvaraRadera