lördag 23 juli 2011

I dag är vi alla norrmän

Hos grannen vajar en norsk flagga på halv stång i dag. Hemma hos oss, där en av oss är halvnorsk och den andra bott i Oslo i nästan fyra år, har vi inga flaggor, men vi sänder desto fler böner till Gud och tankar till de drabbade, till anhöriga och till befolkningen. Till grannlandet.

Ända sedan i går har vi noga följt med på rapporteringar, läst uppdateringar på olika nätsidor och följt vänners status på Facebook. En del skriver "Norges sak är vår" eller "I dag är vi alla norrmän", innerliga klyschor som passar bra en dag som denna. Vänner och släkt uppdaterar oss om att de och deras närmaste är i välbehåll. Att efter bombningen - den ofattbara bombningen - som förstörde, slog i spillror och trasade sönder gator jag trampat upp och ner otaliga gånger, läsa och se hur gärningsmannen fortsatte sin mördarbana ute på ön ... nej, den ondskan är svår att greppa.

Det var mörkt att i går kväll somna till tio dödade på ön, men det blev en ännu mörkare dag att vakna upp och läsa om de hittills dryga 80 personerna som hittats döda på ön. Bara tanken på de mammor, pappor, syskon och andra anhöriga som vakat natten genom för att få höra om deras barn överlevt eller inte, våndats över om de ska få se sin älskade igen, få krama om eller inte, den tanken får mig att rysa.

Det är en mörk dag. Men ändå ringer det hela tiden i huvudet, det där ordet om hur Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh. 1:5). Det är till det Ljuset - till Jesus - vi får vända oss med vår förtvivlan och våra böner.


Bilden lånade jag från aftonbladet.se

1 kommentar:

  1. Joh 1:5 är verkligen en tröst just nu. Annars är det hela helt ofattbart. Gud välsigne Norge.

    SvaraRadera