onsdag 30 juni 2010

Tillbaka till verkligheten


Sådärja, då var en lång men otroligt kul vecka på Torp avklarad. I söndagskväll smällde det till med både förkylning, magont, trötta fötter och ryggont, så det är först i dag som jag är vettig människa igen. I går låg jag som ett fån hela dagen, inte en enda vettig tanke snurrade förbi i skallen. Är jag bara trött eller är det åldern som smyger sig på?

Hursom, vi hade det alla tiders! Det är alltid SÅ kul att få träffa så mycket trevliga människor, få se hur kläder passar och ser ut på olika människor, få tips till nya tryck, höra hur glada folk är när de står och väljer bland pinsen eller när de kommer fram och tackar för det vi gör. Jättejätteroligt! TACK! Ett gigantiskt tack också till alla vänner som svängde förbi och förgyllde dagarna och ett tack till alla som hjälpte till lite nu och då. Guld värt!

Jag har massor av bilder och massor att berätta, men det hinns inte med nu. Däremot hinner jag berätta lite snabbt att alla kläder från Estland kom - jag har tokfina bilder på det som kommer snart - och vi blev supernöjda! Riktigt bra grejer och de landar i webbutiken så snart jag hinner fixa till det. Dagens bild får bli på Ernst, skyltdockan, ni vet, som moonade i fönstret innan vi fick låna ett par brallor av bikern Hasse (tack - du räddade många fromma, kristna ögonbryn att åka för högt upp). Ernst har varit på massor av upptåg under veckan och i skrivande stund sitter han helnäck och vinkar till förbipasserande från vår bro. Kul kille, den där Ernst, piggar liksom upp.

Nej, jag ligger tokefter så hasta la vista - back to work!

måndag 21 juni 2010

Torp dag 1 (fast två för mig)

Sådärja, dags att urtrött nöta kudden igen. Lång dag, massor av intryck och grejer och skönt folk, men ett pillrans göra att skriva det från mobilen. Har inte haft en sekund till att försöka övervinna tekniken, hoppas innerligt någon får ett barmhärtighetens infall och fixar till det där åt mig. Tack på förhand och ja tack från hon som knappt hittat av- och påknappen.

Vi satte förresten Ernst, skyltdockan ni vet, i fönstret, men hade ju glömt brallor åt honom. Gissa om jag vek mig av garv när det utifrån såg ut som om han moonar!! Vi var ett smärre pressuppbåd som tog kort på härligheten, återkommer med en bild för den är verkligen helt .... tjavars ... underbar! Hoppas någon nobel och vänlig själ förbarmar sig över honom med ett par byxor snart som det anstår ett kristligt leverne. (Att ha brallor, alltså.)

Nej, dags att sova och drömma mig bort till mitt härliga 12-timmarspass i morgon. Stående och leende. Men duamej så roligt det är!


Allt gott! I plural!!

MacGyver-miss

Dagen har varit prima! I hela 80 knyck har Linda och jag susat fram genom Sverige, kombi, takbox och släpvagn. Vi fick hjälp att packa i och hjälp att packa ur - TACK! Montern blir tokbra. När vi precis skulle ge oss för dagen - eller natten - insåg jag att jag glömt nycklarna till kassan. Ajsing vajsing. Försökte med lite böjda gem och tänkte nåt uppmuntrande om att MacGyver kunde ju, då kan minsann jag. Pyttsan. Fundrar på hur vi ska lösa det här tills i morgon. Dyrktips tas emot med tack!

I övrigt har vi ätit pizza två gånger och jag har kommit på dagens rim: apers pampers. Nästan farligt roligt när man är trött (knappast annars ...). Öronpropparna är ipluggade så nu loggar jag ut för dagen. Tack för i dag!

PS: tack för tekniktipsen, ska verkligen se vad jag får till! Blogga från telefonen tar ju tiiiiid.

PS 2: äntligen är Ernst, Tom, Ragvard eller vad han nu heter ihopsatt. Men två av fingrarna var av på ena handen så att det blir "rock on"-greppet. Glömde hans brallor också. Ingen hejd på oanständigheten!

söndag 20 juni 2010

Torp - here I come!

Så var det dags för avfärd. Jag har packat och packat och packat! Om jag råkar hitta någon som kan förbarma sig över mig och fixa så att mobilen ger datorn internet, kommer jag att blogga live från Torp. Annars blir det lite bildlösa uppdateringar från mobilen.

Så hasta la vista for now. Mot Torpskogen i hela 80 knyck i timmen med släp. Det här kommer att ta tid ...

torsdag 17 juni 2010

Glassrecension: Blåst på konfekten


Glassrecension nummer två kommer här. Jag offrade mig igen, köpte glass och tryckte i mig. För din skull. Varsågod!


Den såg ju jättegod ut, där den låg i GB-boxen. Och första tuggorna, med bara sån där härligt perfekt choklad med krisp i, de var ljuvliga. Sen gick det utför. Inuti är det vaniljglass med jordnötsdegpluppar och jornötssmörvirvlar. Båda på tok för salta. Plupparna hade de gjort klokast i att pilla ur, trycka ihop till kakor, grädda och servera på en personalfest och låta dem stanna där. För bättre än så är de inte. Varför inte bara ha jordnötter i? Det vore väldans mycket bättre.


Pris: 26 riksdaler
Smak: Choklad, vanilj och jordnöt. Och salt.
Betyg: 2 av 5 möjliga. Men då är det chokladöverdraget som står för den 2:an.


Nej, jag kände mig lurad på konfekten. Efteråt kändes det onödigt. Varför satte jag i mig hela när jag ändå inte gillade den? Och tänka sig, jag hade kunnat sätta i mig 4,3 Piggelinare för samma pris. Det blir det nästa gång.

onsdag 16 juni 2010

Bröllopsdag!


I går var det mamma och pappas 25-åriga bröllopsdag. 25 ÅR! Supergrattis och gigantiskt TACK till mina älskade föräldrar. Bättre finns inte om du frågar mig, men så är jag lite partisk också ...

Lustigt nog bor David och jag numera i Härnösand, som båda mina föräldrar är från, så vi passade på att åka till kyrkan de gifte sig i. Fin, va? Jag och min storebror stod framme med mamma och pappa hela vigseln. Jag var så liten då att jag inte minns, men jag har fått höra att jag satte mig ner och somnade där framme i min vita, fina klänning och mina vita, nya skor.

Nåväl, väl framme på Murberget fick vi inte ägna åt oss hobby- och matfavoriten korvgrillning, så det blev att åka ner till havet nedanför oss i stället. Härligt! Synd bara att jag klantade till det och glömde ketchupen hemma på köksbänken. Vi bjuppar på en actionbild därifrån, men är tacksamma om den raskt kan förpassas till historien. Högerklicka lämpligen inte och välj inte spara bild. Varför ser ni ju själva.

Där har ni alltså två turisttips om ni någon gång befinner er i Härnösand: Murberget med alla sina gamla, fina hus och kyrkor, och Sälsten, havsviken där man kan bada och grilla korv.

Åter igen: Grattis, mamma och pappa! Vi älskar er.

... prisad vare ... Hammarby??


Någon som sett Arga snickarn på femman? Nu till lunchen råkade jag snubbla in på ett tokskönt klipp. Platschefen Pontus (som är så rolig och som ser på pricken ut som Olle i Bullerbyn) hittar en dam som hjälper honom med en container och sen försöker Pontus bjuda med henne på ett lunchställe.

- Finns det nån sushi eller nåt?
- Det finns det som är bättre. Vanlig husmanskost!

Damen visar vägen, men grejen är bara att det är ett kristet ställe där de sjunger bordsvers innan, vilket Pontus uppenbarligen inte är så van vid ... Klicka och kolla, tokroligt! Hela klippet är kul, men bordsversen är vid ca. 1:58 in i klippet.

Klicka HÄR för att komma dit >>

Försenad leverans :(


Grymt och morr och stork och stön!

Vi har beställt massor av supersfinurliga t-shirtar av ekologisk bomull, låtit sy upp dem precis som vi vill ha dem och med massor av olika bra tryck, i olika t-shirtmodeller och flera färger. Absolut sista deadline för leverans var förra veckan, men de kom inte. Nu har vi fått höra att de kanske inte ens hinner komma till Torp - förmodligen inte, som det ser ut nu - och det är INTE kul. Det här är naturligvis en jätteinvestering för oss och en jätteinvestering som inte kommer betyder ju jätteförluster och sånt har vi verkligen inte råd med.

Så skicka gärna upp en bön om att det här löser sig och att grejerna kommer i tid till Torpkonferensen eller åtminstone under Torpveckan. Supertacksamma för hjälp! :)

tisdag 15 juni 2010

O så normal


Trogna läsare kanske minns min innerliga fundering kring bloggreklamen jag fixade inför Torp:

Fru Flatebös funderingar. Inte alltid normala.


Jag funderade och funderade på vad jag var onormal på, men nu jag har glada nyheter: Det börjar arta sig! Jag har lackat naglarna i knallmintgrön nyans som påminner om ufo-slime och körde runt med vad-han-nu-heter i bakluckan hela dagen i går. Det såg synnerligen makabert ut med inplastade kroppsdelar i fyra delar i bakluckan. Som klippt och skuret ur en Morden i Midsomer-episod. Nästan.

Men hjälp behövs. Jag vet fortfarande inte vad skyltdockan ska heta och kan ju inte kalla honom för "han där bak" hela tiden. Förslag, förslag, förslag, tack!

Pinnat och klart!


David fyllde på våra pinlådor med några tusen pins för någon dag sedan, så nu har sommarfeelingen landat. Vill ni träffa oss och alla möjliga sköna flatebo-grejer finns vi på plats under Torpkonferensen och Europakonferensen. Passa på att säga hej till oss då, vettja!

Glassrecension: Bröllopsstrut


Härmed tar jag helt frivilligt på mig att sondera bland sommarens chokladglassterräng och recensera. Någon måste ju offra sig och ta smällen det innebär.


Märke: GB, såklart.
Pris: Minns inte, förmodligen på tok för dyrt.
Smak: Bra början, mycket choklad, krokant-eller-vad-det-heter-pluppar och kolasmak. Det som är ovanför själva struten är tokgott, men sen går det utför i en lång och utdragen transportsträcka tills glassen tar slut. Jag är ingen vaniljfantast, så inkråmet i struten åt jag faktiskt inte upp, plupputblandningen till trots. Chokladklädd strut ger plus i kanten.
Totalbetyg: En svag 3 av 5 möjliga.
Slutsummering: Inget jag skulle bjuda på på mitt bröllop, men funkar en solig dag!

Sommarpsalm


Mitt i gudstjänsten, där jag klatchat på med en hög och tydlig andra alt-stämma långt ner i grumliga bottenregistret på En vänlig grönskas rika dräkt, fick jag ögonen på sista versen och slet fram kameran.


För någon månad sen köpte jag en hosta (funkia) och planterade i trädgården. Den har inte sett så glad ut, så jag googlade lite på den. "Det är nästan omöjligt att inte lyckas med en funkia" stod det. Föga uppmuntrande att man lyckats med något omöjligt i det här sammanhanget. Lite mer vers 5-mentalitet här hemma skulle inte skada.

Får väl gå ut och sjunga lite positiv bekännelse för den och komma ihåg att vi alla ska förflyttas, omplanteras i himlen och aldrig vissna mer. Det blir grejer, det.

måndag 14 juni 2010

Morrn, morrn, gutten min!


Davids väckare stod på 03:55 i morse. Kul. Man kan ju bli mysko för mindre. Jag, som hade chansen att sova vidare till sju, sitter nu här alldeles klarvaken i bollen men tom i blicken. Tänkte hitta något fint, uppmuntrande ord om att gå och lägga sig igen och sova, men det blev det här:


Hur länge skall du ligga, du late,
när skall du vakna och stiga upp?
Sov lite till, slumra lite till,
vila lite till med armarna i kors -
och fattigdomen är över dig som en rånare,
armodet som en beväpnad man.

Ords. 6:9-10

Hur ska man våga gå och sova nu?

fredag 11 juni 2010

Helgbak?


Ska jag? Ska jag inte? Ska jag?


Vi var runt till tre studenter i går, så jag har nog egentligen ätit kakor och tårtor för flera månader framåt, men det är ju så gott! Min favoriträtt näst efter grillad korv. Så fredagsfrågan är: Ska jag baka en sån här norsk ostekake och sätta i mig ännu mer? Köttet skriker JAAA, förnuftet säger nej-för-du-får-ändå-bara-äta-upp-allt-själv-för-David-äter-ju-så-lite-sånt-där, latheten säger det-räcker-med-rabarberpaj-i-morgon-så-skippa-baket-i-dag. Hmm, vad göra?

Smaka och se att Gud är god!
Men det är ostekake också ...

Svar på kommentar

I går fick jag en kommentar på mitt inlägg om Liza-Maria Norlin (KD). Sorry, men jag fattade det inte helt ... Är det en heja-heja-ni-kan!-inlägg eller ett ... tja, typ tvärtom?

M. B-strand - Grubb sa...
Jag skulle vilja veta vad för makt Lisa - Mari Norlin har? Ni Kristdemokrater är en "liten" skara människor med inbördes beundran till Era jämlikar!Det är nog på tiden nu att Ni visar Er makt!De flesta i Västernorrland vet inte vilken Lisa-Mari N. är.

Riktat till Ni Kristdemokrater. Antar att kommentaren förutfattat inkluderar mig i det, på något vis, även fast jag är långt ifrån politiskt aktiv, engagerar mig inte alls, sätter mig inte in i saker sådär väldans mycket utan vet mest vad jag tycker och tänker själv. Liza-Maria är en jätteduktig politiker som har mycket åsikter och idéer som jag gillar, så när Dagen skrev om henne, tyckte jag det vore kul att uppmärksamma. I många år har Liza-Maria varit en flitig insändarskribent i lokaltidningen hemma, så det är mest därför jag snappat upp hennes bra förslag. Sen är hon ofantligt trevlig och superduktig, både som person och politiker.

Hursom, lustigt nog gjorde jag ett test i går morse, innan kommentaren kom, och resultatet blev som följer:

Sådärja, kommenterare Grubb, där har du svaret. Fast själv blir jag väldans fundersam ... Sverigedemokrat?? Jag?! Knappast.

Vill du också testa? Gå in på http://st.nu/val2010/valkompassen Men akta dig, det verkar vara någon bugg där ...

Sjung till Jesus


Den här morgonen snurrar den här lovsången om och om igen här på kontoret. Helt underbar!

Kom och se detta mysterium
Skapelsens Herre hängd på ett kors
Kungars kung offrar sitt dyra blod
Tyngd utav ångest, smärta och kval

Sjung till Jesus, han tog vår skam
Tog all vår synd på sig
Han har befriat oss
Sjung till Jesus, ära Hans namn
Sjung om hans trofasthet
Han gav sitt liv och dog för oss

Kom du svage, här får du vila ut
Kom du som sörjer, han ger dig tröst
Kristus dog, uppstod till himmelen
Ger oss sin nåd, ger oss sitt liv

Sjung till Jesus, konungars kung
Nu och för evigt, han som är himlens konung
Sjung till Jeus, vi är hans barn
Nu och för evigt
Sjung om den kärlek Gud oss ger

- Erik Tilling

torsdag 10 juni 2010

Hälsning från den onormala


Inför sommarens äventyr behövs det alltid kilovis med skyltar, banderoller och andra trycksaker. De senaste dagarna har jag matat på och fixat allt möjligt. Bravo, Josephine! Kom på den underbart ljust kloka välbegåvade idén att jag måste ha en banderoll till bloggen också. Sagt och gjort. Väl tänkt, men sen gick det som det gick. För texten blev av någon outgrundlig anledning så här:

Vad gör man uppenbarligen inte för att locka en läsare till?

Så här sitter jag. Den onormala. Och undrar febrilt på vad jag är onormal på. Gills det att jag pratar högt för mig själv? Att jag älskar hårdmackor med lök på eller att jag åkte brandbil i morse innan frukost? Njae, det är lite väl klent. Får ringa David och kolla, han vet garanterat hur onormal jag är.

Skylten ska hänga på Torp till att börja med, så jag får väl tupera håret, dra på neonstrumpor eller nåt annat för att se onormal ut när jag står där i montern.

Varför, o, varför?

onsdag 9 juni 2010

Ära ske Hans namn


Jodå, prick så sjöng jag av hjärtans lust när jag följde med pappa till Pingstkyrkan när jag var liten. Högt, tydligt, innerligt. Men fattade aldrig helt meningen med låten ...


Någon som råkar kunna resten? :) Eller har du sjungit fel på andra låtar? Säg till, sånt här är ju tokkul!!

Ses vi på Torp?


Snart är det dags och inför det jobbar jag som en gnu. Det ska bli tokroligt att åka på Torpkonfernsen med flatebo för fjärde (!) året i rad. Ska du dit är det jättekul om du kommer och säger hej, det är alltid mycket roligare att få ses "live" än så här.

Det har däremot kört ihop sig en aning. David kan inte komma loss förrän onsdag kväll tidigast, så jag blir ensam i montern fram tills dess. Härliga Vilma och hennes kusin har lovat att underhålla mig ibland, men om du är en snäll och vänlig själ som inte har alltför mycket att hitta på under Torp, får du gärna svänga förbi och vara trevlig och kanske till och med avlösa mig i fem minuter någon gång från mina härliga tolvtimmarspass. Vore hjärteligt barmhärtigt, du :)

Fundersam på Torp? Läs mer här http://www.torpkonferensen.nu/

Nej, jobbet väntar, här görs det inte kväll än på några timmar. Torperi-torpera - här kommer ja!

Jag vann!


Eller, vann och vann, nu måste jag ju pröjsa också. Tyckte bara att skyltdockan såg lite kul ut där han satt på Tradera, så han ska få utöka vår skyltdockefamilj. Vi har en Cindy sen tidigare - döpt efter sin namne i Barbiekullen, mest för att hon är lite väl ... hmm ... välproportionerad - och en Ralph. Ralph har en välutvecklad bringa tillika saftiga magmuskler. En Ralph, helt enkelt, kort och gott.


Nu återstår frågorna: Vad i allsin dar ska den här heta? Och fråga två: Ska jag måla honom ljusturkos eller klä honom i svartvita serietidningsklipp? Hilfe, bitte!

307 riksdaler plus frakt senare ska jag lägga upp en egenhändigt fotad bild på honom. Hjälp mig att ha ett namn tills dess!

Hihi


måndag 7 juni 2010

En dos Hannah-bilder





Vi fick en drös med mail från Hannah Svanteson i helgen. Åduamej. Jag lägger upp några bilder här för att glädja världen, men att välja bland hennes bilder är som att välja vilka tre kulor man ska ha i glassen fast man egentligen vill ha tjugo. Toksvårt! När jag kollade genom bilderna blev jag ... tja, vad ska man säga? Mållös? Så sanslöst fina att orden inte räcker till.


TACK.

Psst: Ni fortsätter väl att rösa fram Hannah, Falköping på http://www.blondecampaign.se/index.html? Heja, heja!

onsdag 2 juni 2010

Dagens outfit


Ja, jag vet. Modevärlden kommer att gå i spinn och bli helt till sig över mina extravaganta modeutsvävningar. Jag kommer att bli nerringd och erbjudandena kommer att hagla. Avant garde, lantromantik och city chic - allt i ett! Trots det glor jag modigt faran i vitögat och lägger ut min outfit som jag hade medan jag väntade på att glöden skulle bli färdig för hamburgergrilleriet.


Top: Bershka. Arbetsbyxor: ICA Maxi, 199:-

Klart. Nu kan ni ringa!

Actionbild


Ojojoj, inte anade jag att den här bilden skulle bli en sån actionbild när jag tog den. Jag tog den mest för att jag var sur på Posten, när jag som vanligt fick stressa dit för att hinna posta alla beställningar. Jag hann, kom dit fyra i halv. Ni observerar väl de givmilda öppettiderna? Lyxiga tvåochenhalvtimme. Per dag.


MEN, ser ni mannen som går i bilden? Gissa vart han är på väg! Till min felparkerade bil. Och han är parkeringsvakt ... När jag fotat klart stod han där, redo att ta upp blocket. Lyckligtvis lyckades jag tydligen vara trevlig nog, för jag kom undan. "Äh, jag hade ju ändå inte hunnit ta upp blocket, men ..." och så fortsatte han med lite ord ni ska slippa. Jag har hört att han är Härnösands enda parkeringsvakt och att han är rejält nitisk. Men inte mot mig.

Det tackar vi för :)

Dagens (klicka nu!) Hannah


ODILÄDY, som Robin Hood skulle ha sagt. Helt underbar bild! Kilometervis med tusen tack, Hannah Svanteson! Hon skickar vänligt nog in nya favoriter konstant :)


Ni fortsätter väl att klicka fram Hannah i tävlingen?
http://www.blondecampaign.se/index.html Klicka på Hannah, Falköping.

Skönt blåst


I måndags såg jag att det skulle vara cirkus här i stan på kvällen, så jag tog min kamera och åkte hela långa vägen till cirkusen i hopp om att kunna fota lite roliga djur. Efter att ha snurrat runt och letat, hittade jag till sist cirkusen, men utan att se några djur. Polis och brandkår var däremot där av någon anledning, men de blir sällan roliga på bild :) Det blev till att snopen vända hem igen och leta fram bilder från förra året i stället.


Så varsågod, här är en ko från i fjol. Visst ser han sådär skönt blåst ut?

Snart är de här!


Anna Zetterlunds sjalar och haklappar landar inom några dagar om allt går som planerat. Ooo, så bra det blir!

Storytelling

Jag har sagt det förr, men säger det igen: När man inte kan anställa kompetent folk, får man se till att bli kompetent själv, så därför läser jag lite extra kurser lite nu och då. Nu i vår har det varit en hel del pluggande på kvällarna och flera av kurserna har inlämningsuppgifter som ska in den här veckan. Nattjobb så det sjunger om det, alltså :)

För en timme sen skickade jag in den största uppgiften i vår i grafisk design. Skönt! Sen blev jag av någon outgrundlig anledning sittande kvar i stället för att sova. Mysko. Hursom, kanske kan jag dela med mig av en annan uppgift som jag gjort i en annan kurs? Det är Storytelling, riktigt nyttig men annorlunda kurs. Lite annan skrivstil, inga repliker, inga "jag", längdstyrd och ska vara lätt att återberätta. Fritt upplägg vad gäller tiden och deadlines. Rekommenderas!

Här är en text jag plitade ihop och lämnade in förra veckan utifrån valfri kärna ur boken Argumentationsanalys:




Det var sju år mellan dem och han var äldst. Hon var inte alls blåst, det visste han, men med lite fina ord gick det att manipulera henne dit han ville. Och i dag ville han ha kul. Han visste att hon hade fått en massa gamla plånböcker, dels nedärvda från honom, men också några av mammas gamla portmonnäer, och de låg alla i skåpet på hennes rum. Han broderade ut texten om hur roligt de skulle ha det, vilket spännande bus de skulle hitta på, hur de skulle lura alla som gick förbi och själva ligga och fnissa bakom häcken.

När han fått med henne på noterna och spänningen riktigt lyste i hennes ögon, släppte han utstuderat bomben: Vi tar en av dina plånböcker, du får tillbaka den sen. Efter hans berättelse om buset de skulle göra, så var det en självklarhet för henne att donera en av portmonnäerna för någon timmes skoj. Visst tyckte hon att det var lite märkligt, för hon visste ju att han också hade en massa plånböcker på sitt rum, men hon kände sig ändå trygg av storebrors lovande ord. Hon valde länge och väl. Den rosa med klistermärken på? Eller den svarta? Det blev till sist den hon nog tyckte minst om, men som såg mest vuxen ut. En brun, hopfällbar plånbok med spänne på. Utan pengar i, naturligtvis.


Tillsammans gick de till garaget och hittade fiskelådorna. Där fanns fiskelinan, den osynliga. Storebror knöt fiskelinan runt plånboken, gick ut på gatan och lade plånboken lite smålistigt strax nedanför trottoaren. Sedan drog han linan in genom häcken, gick runt häcken och tog med sig lillasyster på ett alldeles knäpptyst spaningsuppdrag med linan i näven. Nu var det bara att vänta. Gatan utanför deras hus var en lugn gata, men lite nu och då kunde det komma någon förbipasserande. Det gällde att ligga alldeles stilla, alldeles tyst bakom häcken och vänta. Och vänta. Minuterna tickade långsamt förbi.

Planen var att någon förbipasserande skulle få syn på plånboken, böja sig ner för att ta upp den, men precis när personen skulle greppa tag om den, skulle storebror dra i fiskelinan och plånboken skulle försvinna in i häcken till de båda syskonens stora förtjusning. Då fick man fnissa och gapskratta hur mycket man ville.


Det var en ovanligt varm dag, men den täta häcken skuggade skönt. Undrar om de var helt osynliga, där de låg på lur? Minuterna segade sig förbi. Hoppas någon kom snart!

Benen började kännas tunga och greppet om fiskelinan slaknade. Solen gassade och sandlådan, gungorna, hopprepet eller gå och bada – allt började kännas mer lockande än att ligga och trycka bakom en häck. Hon hade nästan gett upp hoppet, då storebror försiktigt puttade henne i sidan. Nu! Nu kom det någon! Hon kisade mellan grenarna. En äldre tant vaggade gatan fram. Brun rock i sommarsolen. Man behövde inte anstränga sig för att vara tyst, det gick av bara farten. Vilken spänning! Hur skulle tanten reagera när de drog in plånboken mitt framför näsan på henne? Skulle hon bli arg eller skulle hon skratta? Eller skulle hon inte ens se plånboken?

Men jodå. Tanten närmade sig med sina vaggande steg och det såg ut som om hon riktade in sig på plånboken. Mycket riktigt, stegen saktade in. Hela världen stannade. Nu fanns det bara de, häcken, plånboken och tanten. Hon kastade ett snabbt öga på storebror. Med sammanbitna läppar höll han hårt, hårt i linan. Tiden stod nästan still.
Plötsligt hände allt på en gång. Fort. Tanten böjde sig framåt, men hade satt foten på fiskelinan! Förvånansvärt snabbt greppade hon tag om plånboken och ryckte till så fort att linan lossnade. Triumferande stoppade hon plånboken i fickan på den bruna rocken och vaggade iväg.

Storebror och lillasyster sprang ut på gatan och bara gapade. Mest gapade lillasyster. Storebror och hans evinnerliga upptåg! Och hennes plånbok! Aldrig mer.


(Storebror är storebror och lillasyster - tja, det är jag. Och berättelsen är helt sann!)

Felfelfelfelfel

Kanske är det kvällshumorn som gör sig påmind och kanske vore det klokare att gå och lägga mig, men jag kom att tänka på några bibelord och hur det blir om man stavar fel eller läser fel.

En klassiker som många skriver fel på, är just ordet verk och värk. Inte helt samma grej ...



Aj, aj, aj. Här sitter jag och småfnissar för mig själv mitt i natten. Vilken skillnad!

Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.
Efesierbrevet 2:10

Helt sant, jag läste den här versen fel för en massa år sedan. Jag menar, nu när Gud hade fört hela Israels folk ut ur Egypten, varför skulle han då slita sönder deras skor?? Hela sammanhanget är rejält maffigt, så här blir det när det är rätt:

Tacka HERREN för Hans nåd, för Hans underbara gärningar mot människors barn, ty Han stillade själens törst och mättade själens hunger med Sitt goda. De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor. (...) Men de ropade till HERREN i sin nöd och Han frälste dem ur deras trångmål. Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, Han slet sönder deras bojor: Må de tacka HERREN för Hans nåd, för Hans underbara gärningar mot människors barn.
Psalm 107:8-15

På ett möte för snart tio år sedan, lästes den här versen på stapplande svenska högt i mötet. Vet inte om någon fler fastnade lite med tankar åt alla håll och kanter i vers fem ... Tänk om Gud skulle låta våra begär flöda över i stället för bägaren. Jobbigt läge.

Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

Psalm 23

Lite kul när det blir fel, men tur att det är fel. Bibelorden får en ny schvung och får liksom en nytändning när de är rätt. Någon som har fler exempel? Säg mer än GÄRNA till, jag lovar att fnissa :)

Inte bara mamma


Dagen skriver i dag (eller i går, för nu är det natta) om Liza-Maria Norlin från Sundsvall som är riksdagsledamot för Kristdemokraterna. Liza-Maria är tokduktig som politiker och pusslar ihop både riksdagsledamotsjobb, familj och pendlande. Kul att läsa att man inte behöver bli cementerad någonstans i köksregionen när man blir småbarnsmamma. Vi sundsvallare har fått följa henne hela vägen känns det som, och hon är riktigt duktig.

Kommer förresten att tänka på den där gamla reklamen "jag är inte bara mamma, jag är vad-hon-nu-var-för-något också", ni vet. Någonstans på "Johan blir så ledsen och kinkig", familjen med tre dialekter i Kinderäggsreklamen och "finns det ingen sås?"-tiden.

Som om det skulle vara "inte bara" med att vara mamma :)